Starbucks har landat!
Gudarnas dryck är här! Sverige har äntligen insett att utan denna kaffekedja inom rikets gränser kan vi lika gärna be andra länder om asyl i mångfald! Att i gryningen se folk köa i dessa smaragd-gröna lokaler i jakt på den dyrbara koffeinkicken kan röra en till tårar.
Tänk er en 17-årig liten tös i det underbara 60-talet som får reda på att Beatles kommer uppträdaprivat för henne i vardagsrummet - så glad är jag!!!
Rulla ut era röda mattor, för om sverige är ett blodomlopp så är Starbucks andrenalinet!
Ja, om doktorn säger det så...
Idag var det besök hos unge farbror doktorn för några välbehövliga sprutor. En fråga från honom satte humor i hela situationen, nämligen följade:
- Då ska vi se, du är inte gravid eller så?
Jag stirrar upp mot honom och ger igen med ett självsäkert "Nej, det är jag inte."
Men sen tittar jag åt sidan som om jag funderade, för att - man kan aldrig vara 100% säker på att man INTE är det oavsett vilka skydd man använder. (internt asgarv)
Han uppfattade direkt min lilla fundering och la till:
- Är du säker?
- Ja, jo, nej jag kan inte vara gravid.
- Du kan inte ta dom här sprutorna om du är gravid.
- Nej, men det är jag inte...eum...nej...
Paus.
- Syster! Graviditestest tack!
Hahaha det var såklart negativt och jag fick mina sprutor men jag kunde inte låta bli att tänka på hur ironins gud kunnat slå tillbaka på mig dom sekunderna det tog att få svaret. Hahaha!
Att skapa en seriemördare
På Svt idag gick dokumentären om Thomas Quick som journalisten Hannes Råstam jobbat på en längre tid.
Det var del 3 som visades och frågorna kring den tvivelaktigt dömda mannen kanske kommer redas ut.
Han har tagit tillbaka sin erkännanden och begärt resning med en ny advokat i dom 8 mord han är dömd för.
Att den här mannen är psykiskt sjuk råder ingen tvivel om men att han sitter dömd för 8 (!)
mord trots att det inte finns någon tekniskt bevisning som binder honom till något av dom (!),
luckor i utredningen,
kass försvarsadvokat,
drogpåverkan under vallningar och erkännanden (jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst) är rent ut sagt sinnessjukt.
Han är dömd endast på grund av hans egna historier och den här cirkusen pågick i 8 år och kostade oss skattebertalare åttasiffriga belopp.
Vart i utredningen gick allt så fel? När slutade folk ställa frågor? Om TQ är skyldig, borde det då inte gå att binda honom till morden då? Men om det nu inte ens går att binda honom till ens ett av dom, inte ens ett av åtta så är något jävligt fel!
Huruvida TQ hör hemma i fängelse, mentalsjukhus eller ute på gatan kan disskuteras i evigheter men under tiden så promenerar vi bland mördare, dom som är skyldiga till alla dessa mord. Och dom mördades familjer som inte fått upprättelse. 
Det är nästan lite komiska likheter mellan det här rättsfallet och Stieg Larssons kriminalromarer, Thomas Quick som Lisbeth Salander, inte en särskilt vacker verklighet men han hade säkert skrattat.
Nu ska jag logga ut och tjata på min stackars pojkvän istället om hur sjukt det är med Quick, Afganistan och sexuella övefall. Jag är full av åsikter idag, och med tanke på åsikternas tema så ska jag fan trycka upp en tröja med texten Kvinna med åsikter och sen slå ner alla som höjer ögonbrynen mot mig.
Det är helg hela veckan!
Efter en del tvekan under lördagskvällen så gick jag och Annika och lyssnade på Lillasyster på Sigurdsgatan. Vi hade sett fram emot det och blev inte besvikna.
Dom leverade både på scen och personligen -hahaha- .
Nej, Martin är en trevlig kille med grym humor, mer kraft åt sånt.
På söndagen drog min älskade bejbi med mig på en heldag men växthus där jag köpte min första Jasmin. Sen fika, promenad på 7 km i isande vind på ett naturreservat och ännu mer fika. Därefter på äventyrsbad i Örebro där vi under viss protest (från mitt håll) åkte alla vattenbanor och jag fick 4 nya blåmärken =) Middag ägde sen rum på en sushibar och väl hemma i V-ås våldgästade vi Marcus och Cheyenne och snodde åt oss Lost säsong 4.
Drar mig lite för att inta sängen just nu, jag är ensam hemma inatt och det är så sjukt lätt hur man vänjer sig vid att ha någon brevid mig på natten att man tycks ha glömt hur man somnar på egen hand. Men snart så....snart så....
2 idioter och en pinne
Var ute med Baloo runt 23 igår och ett par glas vin gav mig så mycket spring i benen. Hittade ett träd och beslöt mig för att en halvdöd gren är perfekt att kasta pinne med.
Men att få loss den var en annan sak, det var en helt annan jävla jobbig sak!
Jag vred, drog, slet, svor, gav upp, försökte igen, fick stickor i fingrarna och blev utstirrad av en förbipasserande.
Men precis som jag gav upp så hoppade Baloo upp och började slita i den förväxta pinnen. Så vi drog tillsammans och efter ca 10 min kamp så lossnade den och vi 2 idioter kunde leka med vår välförtjänta träbit.
Förövrigt så har han lyckats få ett stort sår på ena sporren men han är en perfekt patient. Vi bråkar lite, jag får dra ner honom på golvet men han ligger stilla och finner sig i att bli ompysslad. Dom få gånger han morrar så påpekar jag att det faktiskt är en gratis behandling och att han bara ska knipa igen.
Jag känner mig så "Lost!"
Sammanfattning av nuläget:
- Är så stolt över Annika, hon är en sån förebild. Hon vågar ta tag i saker. Utan tvekan en sån som går före och utsättar!
- Min lägenhet är uppsagd, vi renoverar Eriks hall och innan december kommer jag flytta in hos honom. Tills dess bor vi hos mig. Jävlar vad jag älskar honom!
- Jag har fyllt 24.
- Med Annika som förebild så försöker jag också ta tag i saker...eller jag försöker inte, jag gör!
- Vi har blivit helt beroende av Lost, är i slutet av 3e säsongen nu och jag vill strypa mig själv.
I det stora hela så är jag rätt så lycklig. Funderar fortfarande på vad jag ska pyssla med i framtiden. Men jag tror jag börjar med att flytta och få lite ordning.
Puss på er!
Polisen i Visby del 2
När showen väl börjar ska vi se till att ingen obehörig tar sig in i ruinen men uppe på parkeringen står en äldre man med full insyn till föreställningen. När vi snällt ber honom gå därifrån svarar han med otrevlig ton att han får stå där hur mycket han vill, det är allmän plats och att han inte bryr sig ett dugg om alla andra som har betalat och köat för att se.
När han efter 4 tillsägelser vägrar flytta sig så lackar jag ur och tänker att det kan fan inte vara lagligt att göra som han gör. Och det är det inte, han står på en hyrd parkeringsplats till ett hotell som han inte bor på. Nu jävlar!
Vi är så arga att vi ringer polisen och genom en lyckoträff så passerar 2 ridande poliser en stund senare.
Och ljuva, ljuva seger. Dom körde ut honom från området trots hans protester som tillslut fick den ena polisen att lacka ur, så han fick ta sin flint, cykel och fula magväska och rulla iväg. Det var en maktkamp den lille gubben förlorade.
Åter igen visade sig Visbys polismakt från sin bästa sida, vi fick klappa hästarna, lämna uppgifter och dom berättade hur mycket dom gillat TRiX eldshow kvällen innan och att den mannen var en ren idiot. Hahaha!
Polisen i Visby del 1
Jag blir väckt av våra bordsgrannar som frågar "vems plånbok mannen gick iväg med?" Hur han gått fram och tillbaka, sedan satt sig brevid oss och smugit ner en plånbok i sin ficka och gått. Linnea flyger upp och sätter efter i samma riktning som mannen försvunnit. Jag springer och hämtar personal. Det slutade lyckligt, vi fick själva tag på tjuven och han togs om hand av vakter tills polisen kom och mötte oss i Visby.
Linnea skällde personligen ut honom innan jag ens fått dit personal, fått tillbaka sin plånbok, fått tillbaka pengarna han stoppat i sin egen plånbok, blivit mutad med mer pengar för att inte anmäla, anmält ändå och sen stod vi i över 1 h och pratade med 2 mycket trevliga poliser :) Och tack vare att våra bordsgrannar ställde upp som ögonvittnen och polisen hittat ett kvitto som tillhörde Linnea i fickan så ligger han pyrt till.
Yeeey för vår första semsterdag :D
Kungälv
Under helgen så for jag, Marcus och Baloo till Kungälv för att ta en titt på medeltidsdagarna. Det var en upplevelse och jag måste säga att vi hade riktigt kul mellan varven.
Höll jag mest till i ett båthus fullt med riddare, hästar, väpnare och fulla munkar. Det blev öl, tornerspel och massor av föreställningar. Dessutom galen dans till underbar musik. Som ett litet förspel till Visby. Jag gick bara vilse 1 gång och fick bara 2 blåmärken (!)
Vem kan motstå sin pojkvän när han står på en scen i den dräkten :P
Marcus ser något misstänksam ut.
Bejbi, du är för het för ditt eget bästa. Det är så kul att se vad du "brinner" för.
Idag fick jag ett spontant ryck och det slutade med att jag ska tatuera mig nu på tordag. Jag har velat göra det länge och vad väntade jag på? Nu jävlar!
Power want's Meat
Jag var nere på stan idag, bara en kort stund för att springa några ärenden, blundade för det mesta för att slippa se blåmärket. Men ack, förgäves. Man kan blunda men det utesluter inte vad man känner. Raggarna fanns överallt. Droppen kom då 4 killar gick efter mig samdigt som dom sjöng "Dancing Queen" via en megafon. Jag flydde fältet.
Jobbar hela helgen så jag slipper till viss mån höra, se och känna av det här.
Av någon anledning har jag utvecklat ett omfattande hat mot den här "festivalen" som infaller varje år, lika säkert som julafton förutom att tomten är en full finsk raggare och släden är en sliten amason. Och den enda julklappen man får är en på rumpan. Kanske beror det på fyllan, skräpet, vandaliseringen och slagsmålen. Men mest av allt beror det på alla ungdomar som använder träffen som en ursäkt att komma till Västerås i sina vrålåk och uppföra sig som sluskar.
Det får mig att vilja tejpa igen mina fönster med dagens VLT och oavbrutet kasta pilar på bilder av Ronny och Ragge tills den här sjukdomen drar förbi.
Göta kanal med världens bästa pojkvän
Nervös vid första slussen men efter det så började allt flyta på. Och trots att jag inte lyckats lägga en ordenlig knut så lyckades jag ta oss med fullt segel över halva Vättern då Erik låg nere och sov. Och nu är jag hemma fast jag hellre skulle vilja spendera hela sommaren tillsammans med honom på båten. Herregud vad jag kommer att sakna min bejbi.
Nästa gång vi ses blir som planerat i Visby så jag har hela Juli att ta mig igenom och efter bara en dag så känns det overkligt. Men efter att ha tagit oss genom "skildsmässokanalen" utan mordförsök* så vet jag att vi kan klara vad som helst. (*=inte på varandra).
Men snart så kommer jag, Marcus, Söderberg, Olof och Johan dra ut på lajv och det är något att se fram emot. Det är sommar nu för fan!
Midsommar = ?
Men med lite tur så hinner jag hem till Tobbe och Eva en stund för lite firande. Förövrigt så är det i morgon jag väntar på.
Då väntar en veckan ledigt som jag kommer tillbringa med Erik på hans båt längst Göta kanal. Kan det bli bättre?! Jag får vara ensam med min sweetie i lugn och ro en hel vecka. Jag ska kasta mobilen i vattnet och bara ta med mig ett par böcker och bikinitrosor.
Nu ska bitchen här bakom mig lägga in en egen blogg som antagligen kommer handla om mig bara för att jag ska att hennes kofta påminner om något uppgrävt :P (I bakgrunden: Sänker du lite?)
Ciao!
Håll käften, det är sommar!
På en segeltur med Erik, Marcus och Cheyenne.
Och middag ombord, annat vore brottsligt.
Bröderna Andersson.
Keep Screaming
Dom pågick i korta intervaller, den ena mardrömmen avbröt den andra och jag vaknade till gång på gång. Jag ville inte somna om men jag var så körd på alla plan att jag inte ens hann fundera innan jag däckade igen. Vid något tillfälle var jag övertygad att nån tagit sig in i lägenheten och jag visste att jag drömde, men jag kunde inte vakna. Jag t.o.m. skrek åt mig själv att öppna ögonen men dom det var som att någon limmat igen dom, så jäkla sjukt!
Tillslut for jag upp ur sängen med ett ryck och försökte skaka av mig sömnen.
Nu vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag brukar drömma intensivt men aldrig haft såna mardrömmar. Såna som man vaknar upp skrikandes av men det kommer inget ljud för man får inte luft. Man kan ju bli nervsjuk för mindre.
Jag ska nog börja med att städa, möblera om och tända levande ljus, det brukar bota det mesta.
Om inte så lär Annika och Jocke eller Marcus och Cheyenne få en nattlig besökare.
Offer! Vem är rädd för att sova?!
En hyllning till helgen
Jag minns hon satt hemma hos E-L och skrev brev till honom med osäker engelska och han flyttade till sverige för hennes skull. Jag blir så rörd och är så glad för deras skull.
2 - Ett jubel för GK Monarken som gick till final i SvenskToppen.
Grattis killar, det verkar som att er musik början nå ut. Mer kraft till er!
Blod, Blod, Blo-od!
Det gjorde inte det minsta ont och såret var så litet, bara ett hål. Men så satte det igång att blöda och det slutade inte.
Jag tog tag i kökshandduk och och tryckte emot men det gav sig inte. När 1/3 av handduken blivit röd och en del av köket också så ringde jag mamma.
Hon tyckte jag skulle lugna ner mig lite och hålla emot tills det slutade.
Jag har aldrig varit känslig för blod, jag har kunnat se på operationer samtidigt som jag äter och har någon annan skadat sig har jag varit där och torkat upp. Men nu slogs jag av doften, metall, rost och salt. Och den f.d vita handduken blev varm i handen och ett sånt jäkla illamånde sköljde över mig. Jag kastade den i vaksen och hoppade in i duschen och koncenterade mig på att inte kräkas. Vadfan är det för fel på mig?!
Så satt jag i vardagsrummet resten av eftermiddagen och vägrade gå in i köket. 3 lager plåster hade inte hindrat det pyttelilla såret från att söla ner smörkniven (!) haha emo!, osten och skärbrädan när jag försökte göra en smörgås. Aptitet flög ut genom fönstret och jag gömde mig i soffan. Jag tyckte hela köket luktade rost och jag började svettas.
Där satt jag och tryckte tills Erik kom hem från jobbet, han haffade tvättmedel och annat starkt och lyckades rengöra handduken och smörkniven medans Baloo åt upp min smörgås.
Han påpekade att han kände sig som Dexter och jag svarade med att jag inte hade plastfolie så det räckte för att linda in mitt lik i garderoben. Han är den sån ängel.
Nu sitter jag och funderar på hur jag kunde reagera så illa. Jag vill ju jobba med sånt! Måste ha tag i några liter blod och låsa in mig i ett rum med det tills den här överkänsligheten är botad. Någon som kan offra sig?
Barnens Dag
Tyvärr blev jag kortvarig nere på stan då jag hade valt ett par skor som inte alls samarbetade med mina fötter men som gjorde mig 10 cm längre. Blåsorna blev så smärtsamma att jag gick barfota hem och ignorerade risken att trampa på glas. Den här soliga dagen kommer fortsätta med öl, grill och en balkong och ett leende till alla fantastiska barn därute!
Dålig start, bättre fortsättning.
Dagen började inte så bra, blev kontaktad av en obehaglig person som jag trodde jag blivit av med. Efter det så blev jag lite nervös och hoppade till för minsta lilla.
Men det gick snabbt över och trots att jag snubblade 2 gånger i trappan påväg upp på mitt läkarbesök så var det i mottagningen som dagen tog sin vändning. Min läkare ropade in mig:
"Hej, hej. Vågar du komma in här? Jag har sån hicka, haha. Jag kan inte sluta, låter som ett fyllo -hick- och jag drack inte ens en lättöl till lunch -hick- fast jag kanske borde ha gjort det! Hoho! Ojoj, jag måste ta mig ett glas vatten! -klunk- -hick- Det är så lustigt, jag som aldrig brukar hicka. Herregud. Jaha, vad kan jag hjälpa dig med?"
Hon vann mitt hjärta direkt och lät sig inte avskräckas av mitt fasande skrik då jag ställde mig på vågen eller att mitt blodtryck var lågt efter 3 (!) koppar kaffe. Undersökningen var gratis med jag har lovat att med en kokosboll till henne nästa gång.
Jag avrundade utflykten med att fika lite med Annika i den pyttelilla skrubben på hennes jobb. Bland underkläder och skåp delade vi hemligheter samtidigt som hon petade på min bagel. men det gör ingenting, jag drack upp hennes chai latte så fort hon vände ryggen till. :D
Not. Inatt var Baloo över gränserna söt. Han drömde för fullt, han sparkade runt, grymtade och gläfste borta i soffan. Jag fick hålla i mig för att inte smyga bort dit och krama ihop honom, så bedårande! Så jag vände mig och kramade om Erik istället och somnade när jag var mitt uppe i att sniffa honom i nacken. Ibland är allt så bra.
Steg 1: Jag är hemma!
Efter 2 veckor i Hua Hin. Fyskiskt sett har jag landat men mentalt är jag fortfarande och flyger.
Blev så lycklig när jag fick återse Arlanda, jag hade verkligen längtat hem. Annika kom över direkt och vi pratade ikapp och jag frälste henne med Twilight. Hon sa att jag är sjukt brun men jag ser ingenting.
Vad gjorde jag?
- Hamnade i bråk med mannen brevid mig på flyget.
- Tappade aptiten efter 3 dagar och spenderade resten av tiden med att peta mig igenom alla resturanger.
- Fick blåmärken på mina blåmärken.
- Drömde konstant, slöt jag ögonen i 5 min spelades det upp något.
- Fiskade en hel dag och plockade snäckor.
- Försökte rida över några dryga stockholms-brats.
- Fick dansa Thai-dans på en scen.
- Älskade flygplansmaten.
- Köpte ett par nya Lee- jeans.
- Blev vän med glassförsäljaren.
- Matade apor med bananer.
- Gapade i 10 sek när vi
Nu ska bara Erik komma hem igen så är min lycka gjord. Snart är det fredag, hurra!
Det känns lite bittert att jag missade lajvet och jag kände mig så avundsjuk när jag såg alla bilder. Men pojkar, i höst så kör vi! Nu ska jag hem till Annika och sova i hopp om att bota lite ensamhet.
Och det var det sista du gjorde!
Sen åkte dom hem och firade med gin o tonic och levde lyckliga i alla sina dagar i sovrummet!