Reinkarnation
Här kommer ett uppvaknande, en tonårskärlek. 3/4 av alla tjejer var kär i den här killen för några år sedan ink jag. Och om man tänker tillbaka på dom drömmar man hade om kärlek när man var i den åldern kanske man hoppar till. För vart har dom drömmarna tagit vägen?
Nu vet vi att kärlek är allt annat än en dans på rosor. Men jag protesterar, när det kommer till kärlek vägrar jag att växa upp. Jag tänker aldrig låta någon ta ifrån mig mina drömmar om den perfeka killen, han som jag ska gifta mig med.
Det är absurt att jag idag fick förfrågan att gifta mig av totalt omoraliska skäl. Jag vaknade upp för en vecka sen och höll jag på att slocka till igen så väckte dagens händelser garanterat upp mig. Jag kan inte förstå att jag i ens för ett ögonblick övervägde att gifta mig, jag är inte klok.
Och om jag någon gång skulle komma in i en vuxen människas tankar om kärlek så är allt jag behöver göra att ta en titt på den här underbara killen och jag har aldrig förlorat. ♥
Mitt neurotiska jag
Ja, jag skuttar runt och fnissar. Det är den jag är. Jag poppar upp med foten när jag är glad och är ganska duktig på att studsa. Ibland får jag konstiga idéer som verkar smarta just då men som i efterhand är helt idiotiska. Häromdagen skulle jag göra guacumole men tyckte det var opraktiskt att mosa avokadon med gaffel så jag tog ett rivjärn. Det fungerade perfekt, avokadon blev riven och det blev min hand också. Efteråt satt jag på golvet med blodiga fingrar och grät. Annika gav mig plåster sen drack vi samarin istället.
Jag vill slå människor med päls. Jag såg en dam med en stor päls på sig som var ute och gick med sitt barn. Jag sa det inte men mitt huvud skrek: ”Är det din son? Vad söt han är, jag ska flå honom levande och göra en halsduk av honom tihihi.” Härom natten vaknade jag upp vid 4 och var övertygad om att varulvar var efter mig, dom skulle komma in i rummet vilket ögonblick som helst, jag var seriöst övertygad. Jag kan sitta och stirra på ingenting i timmar och äter massor av glass när jag är besviken på någonting och då måste det vara Ben & Jerry’s Cherry Garcia. Jag kan sitta och måla min tånaglar i timmar och är besatt av min vikt. Jag tänker på den 24h om dagen året om. Det är ganska jobbigt faktiskt. Ibland när jag blir rastlös kan jag stryka mina strumpor eller få för mig att bleka alla mina vita plagg. Jag pratar på tok för fort och blir jag nervös pratar ännu fortare.
När jag cyklar till jobbet om nätterna har jag en enorm jaktkniv i väskan. Ibland kan alkohol ha den effekten av att jag blir arg, jag gav en tjej en rak höger på axeln en gång för att jag tyckte hon gick för nära mig. Det gjorde hon tydligen inte, hon gick nästan 1 meter ifrån mig. När jag ser folk som är gravida för jag panik, för vad har jag gjort med mitt liv? Jag är 21 år, jag dör snart! Jag grät som ett litet barn då Marissa i OC dog och mådde psykiskt dåligt av det.
Nuförtiden är jag känslomässigt spärrad, jag kan gråta till tv men inte till mina egna känslor. Jag bara rycker på axlarna och äter mer glass. Sen kickar min ätstörning in och jag får panik för att jag äter glass. Jag är en hygienmissbrukar, jag måste vara ren hela tiden och om jag inte är det mår jag dåligt. Detta är inte på något sätt unikt men det är så jag är. Tror inte jag är mer störd än alla andra.
Jag är bara en helt vanlig tjej som försöker hitta tillbaka till mig själv. Försöker ta upp bitarna och limma tillbaka.
Jag vill slå människor med päls. Jag såg en dam med en stor päls på sig som var ute och gick med sitt barn. Jag sa det inte men mitt huvud skrek: ”Är det din son? Vad söt han är, jag ska flå honom levande och göra en halsduk av honom tihihi.” Härom natten vaknade jag upp vid 4 och var övertygad om att varulvar var efter mig, dom skulle komma in i rummet vilket ögonblick som helst, jag var seriöst övertygad. Jag kan sitta och stirra på ingenting i timmar och äter massor av glass när jag är besviken på någonting och då måste det vara Ben & Jerry’s Cherry Garcia. Jag kan sitta och måla min tånaglar i timmar och är besatt av min vikt. Jag tänker på den 24h om dagen året om. Det är ganska jobbigt faktiskt. Ibland när jag blir rastlös kan jag stryka mina strumpor eller få för mig att bleka alla mina vita plagg. Jag pratar på tok för fort och blir jag nervös pratar ännu fortare.
När jag cyklar till jobbet om nätterna har jag en enorm jaktkniv i väskan. Ibland kan alkohol ha den effekten av att jag blir arg, jag gav en tjej en rak höger på axeln en gång för att jag tyckte hon gick för nära mig. Det gjorde hon tydligen inte, hon gick nästan 1 meter ifrån mig. När jag ser folk som är gravida för jag panik, för vad har jag gjort med mitt liv? Jag är 21 år, jag dör snart! Jag grät som ett litet barn då Marissa i OC dog och mådde psykiskt dåligt av det.
Nuförtiden är jag känslomässigt spärrad, jag kan gråta till tv men inte till mina egna känslor. Jag bara rycker på axlarna och äter mer glass. Sen kickar min ätstörning in och jag får panik för att jag äter glass. Jag är en hygienmissbrukar, jag måste vara ren hela tiden och om jag inte är det mår jag dåligt. Detta är inte på något sätt unikt men det är så jag är. Tror inte jag är mer störd än alla andra.
Jag är bara en helt vanlig tjej som försöker hitta tillbaka till mig själv. Försöker ta upp bitarna och limma tillbaka.